är bara tvungen att skriva ner min dröm som jag hade inatt. på sistonde har jag lyckas drömma konstiga drömmar, varje natt. det roliga är också att jag kommer ihåg dom. den här gången var det inte massa smådrömmar i ett utan en lång och läskig dröm.. och jag har inte lagt till massa skit för att få den mer intressant. ibland kommer jag ihåg varenda detalj.

Kometer faller i ner Härnösand.
Jag sitter i mitt kök hemma med datorn och pluggar (där jag alltid brukar sitta), såklart så pluggar jag alltid på kvällen då det är som svartast, på natten med andra ord. Kollar upp på himlen och ser någon stor stjärna, vad jag trodde först. nee tänkte jag, det där kan inte vara en stjärna, det måste vara månen eller nått. glor sedan in i dataskärmen och fokuserar tankarna helt på mitt pluggande. sekunden senare hoppar hela huset till. som om huset ska rasa. jag springer sedan in till mammas och pappas rum och skriker som en liten flicka. dom har redan hoppat ur sängen efter skakandet och vi börjar genast ringa runt till alla vi känner.
det har nu gått några timmar och solen skiner ute. camilla kommer till oss som en hysterisk galen tant och säger att det är fler kometer upp på himlen och att dom faller hela tiden. så alla i hela stan är redan påväg till deras skyddsrum.
pappa skriker till hela familjen (notera nu att charlie och ebba existerar inte, annars hade dom nog också följt med) att alla måste packa för att kunna bo i skyddsrummet några dagar/veckor?  jag blir super stressad, springer som en galning över hela huset och letar efter kudde och andra smågrejjor som är nödvändiga. när jag är klar står jag och hejjar på hela familjen (såklart är jag klar först), då står camilla inne i badrummet och sminkar sig!!!!! sminkar sig???? fattar ni, Härnösands undergång tänkte jag och hon står och sminkar sig? Blir fly förbannad och skäller ut hon och säger att hon måste rappa på lite men då ryter hon såklart ut sig att hon tar den tid hon vill och att hon sedan efter ska platta håret.
jag och pappa som är klara skiter på något vis i hela min familjen och springer ner mot kåren där vårat skyddsrum är. ungefär vi ICA så ser vi två militärer lite längre ner i backen som håller i två vapen. sen så fort vi hinner tänka får pappa två skott i foten. militärerna kommer sedan springandes upp och möter oss och säger med deras darriga röst att det bara var en övning. haha konstigt som det låter så springer pappa och jag vidare tills vi kommer fram.
väl framme tappar jag bort pappa och jag ser sussen och tove sitta utanför skyddsrummets ingång med massa andra folk runt omkring sig. såklart så var sussen där, före alla andra!
efter jag satt mig ner med dom hittar vi sedan anki med en jäkla packning på ryggen. vi är nu ett litet gäng utan föräldrar och familj?! strax därefter öppnar skyddsrummet och alla rusar ner. det var inte så värst långt ner som jag kan tänka mig att det är i ett vanligt skyddsrum så jag blev lite osäker på om det verkligen skulle hålla för oss.
anki springer först och paxar sängar (fängelsesängar), vi alla får plats bredvid varandra och vi börjar packa upp från våra ryggsäckar. jag fick med mig kudde, och nån sovsäck och smågrejjor. då ser jag anki packa upp kudde, örngott, täcke, böcker, en liten lampa och påslakan hade hon också. såklart så ska hon alltid vara väl förberedd.
jag och min killkompis (som jag lärde känna på 2-3 minuter i skyddsrummet) bestämmer sig för att ta hans pickup och hämta mer grejor till båda oss. sussen blir såklart vansinnig och säger att jag verkligen inte får åka iväg nu när det är som värst ute.
jag struntar helt i vad sussen säger och tar min kompis och åker iväg. där på vägen till hans lägenhet ser jag jocke på gatan gåendes hand i hand med en tjej. jag tvärbromsar (och ja det är jag som kör, utan körkort) och vevar ner rutan och skriker till han vafan han gör ute och varför han inte har gått ner i skyddsrummet? han ger sig då ifrån sig ett leende till mig och blickar sedan blicken mot tjejen. jävla idiot, han får skylla sig själv tänkte jag och åkte vidare.
utanför killens lägenhet sitter jag i bilen och kollar jag upp på himlen, jag ser hur många kometer som helst och det alltid är 1 eller 2 som åker ner hela tiden. bilen skakar och jag sitter och hoppas på att jag inte ska bli träffad. vi kör tillbaka till skyddsrummet, levande, och springer sedan ner fort som tusan. efter ett tag där nere hör vi alla en jäkla massa skrikandes utifrån, eftersom vi hade 3 små fönster så hörde vi ganska bra. sen så dunkar allt till, som världens kraftigaste bomb. sen blir allt svart.