väckarklockan denna torsdag ringde 06.00,  idag var jag supertaggad så jag flög upp ur sängen.. kan bara bero på en sak. vi skulle nämligen jobba med projektarbetet ;) vi gör nu allt i vår makt för att det ska bli av, den drömmen känns ganska långt borta nu men vi ska fan fixa det!! jag berättar såklart så fort vi får något besked :)

annars idag då, jo det blir träning och idol. inget mer! inte ens plugg! vilket känns otroligt skönt. nu ska vi börja med medieproduktion B, vilket jag tycker är vääldigt tråkigt, kan bero på att jag är så jäkla dålig på Ilustrator...

min kamera vart ju stulen i turkiet som jag kanske nämt..

när jag vaknade var det tomt i hela huset. japp, isas familj har lånat min över helgen så nu är jag helt själv (jocke vet jag inte om jag ska räkna med eftersom han inte syns till endå) so what to do now. jo jag tänkte ha en liten mini makeover. men nej det kommer inte bli så huge som det låter. först ska jag ge mig av till solariummet, därefter ska jag ta en runda på löpbandet. när jag kommer hem tar vi tag i huvudet. slingning, lite klippning och färgning av ögonfransar. men vänta, nu är det väl bara en sak som fattas? joo tandställningen var det ja.. och ja den åker faktiskt bort om ca 2 månader! herregud vad snygg jag kommer bli ;)

hoppas ni får en bra lördag, nu börjar mitt roliga!

idrottlektionen har slutat och vi har precis fräschat upp oss. nu sitter jag och försöker få tag på sundsvall kommun för lite information. håller på med mitt och tessies projektarbete. om det här går att genomföra så kommer det bli ett stooort minne för livet kan jag lova :) så vi håller verkligen tummarna nu!

efter redovisningen så ska jag möta upp mamma här nere i svall och shoppa! jag ska också introducera henne för de så kallade "underverken" det vill säga, subway cookiesarna! kamera är vad vi óckså ska leta efter till mig idag, det är därför bloggen ser ut som den gör. helt enkelt tråkig!
nu, tillbaka till telefonen!

idag har jag lämnat in apu papperna till skolan, allt är fixat och klart och jag kommer befinna mig på Vero Moda i gallerian In här i Sundsvall. apun börjar bara om 6 veckor och fortsätter enda fram till våren. måndagar och tisdagar kommer jag vara där. och ser fram emot det väldigt mycket :)

nu ska jag snart ta bussen hem och sen blir det löpning på swemat! svettas lite och sen skynda sig hem till idol! vilket inte får missas ikväll.
pluggandet får jag faktiskt skjuta på lite för den här gången...

är bara tvungen att skriva ner min dröm som jag hade inatt. på sistonde har jag lyckas drömma konstiga drömmar, varje natt. det roliga är också att jag kommer ihåg dom. den här gången var det inte massa smådrömmar i ett utan en lång och läskig dröm.. och jag har inte lagt till massa skit för att få den mer intressant. ibland kommer jag ihåg varenda detalj.

Kometer faller i ner Härnösand.
Jag sitter i mitt kök hemma med datorn och pluggar (där jag alltid brukar sitta), såklart så pluggar jag alltid på kvällen då det är som svartast, på natten med andra ord. Kollar upp på himlen och ser någon stor stjärna, vad jag trodde först. nee tänkte jag, det där kan inte vara en stjärna, det måste vara månen eller nått. glor sedan in i dataskärmen och fokuserar tankarna helt på mitt pluggande. sekunden senare hoppar hela huset till. som om huset ska rasa. jag springer sedan in till mammas och pappas rum och skriker som en liten flicka. dom har redan hoppat ur sängen efter skakandet och vi börjar genast ringa runt till alla vi känner.
det har nu gått några timmar och solen skiner ute. camilla kommer till oss som en hysterisk galen tant och säger att det är fler kometer upp på himlen och att dom faller hela tiden. så alla i hela stan är redan påväg till deras skyddsrum.
pappa skriker till hela familjen (notera nu att charlie och ebba existerar inte, annars hade dom nog också följt med) att alla måste packa för att kunna bo i skyddsrummet några dagar/veckor?  jag blir super stressad, springer som en galning över hela huset och letar efter kudde och andra smågrejjor som är nödvändiga. när jag är klar står jag och hejjar på hela familjen (såklart är jag klar först), då står camilla inne i badrummet och sminkar sig!!!!! sminkar sig???? fattar ni, Härnösands undergång tänkte jag och hon står och sminkar sig? Blir fly förbannad och skäller ut hon och säger att hon måste rappa på lite men då ryter hon såklart ut sig att hon tar den tid hon vill och att hon sedan efter ska platta håret.
jag och pappa som är klara skiter på något vis i hela min familjen och springer ner mot kåren där vårat skyddsrum är. ungefär vi ICA så ser vi två militärer lite längre ner i backen som håller i två vapen. sen så fort vi hinner tänka får pappa två skott i foten. militärerna kommer sedan springandes upp och möter oss och säger med deras darriga röst att det bara var en övning. haha konstigt som det låter så springer pappa och jag vidare tills vi kommer fram.
väl framme tappar jag bort pappa och jag ser sussen och tove sitta utanför skyddsrummets ingång med massa andra folk runt omkring sig. såklart så var sussen där, före alla andra!
efter jag satt mig ner med dom hittar vi sedan anki med en jäkla packning på ryggen. vi är nu ett litet gäng utan föräldrar och familj?! strax därefter öppnar skyddsrummet och alla rusar ner. det var inte så värst långt ner som jag kan tänka mig att det är i ett vanligt skyddsrum så jag blev lite osäker på om det verkligen skulle hålla för oss.
anki springer först och paxar sängar (fängelsesängar), vi alla får plats bredvid varandra och vi börjar packa upp från våra ryggsäckar. jag fick med mig kudde, och nån sovsäck och smågrejjor. då ser jag anki packa upp kudde, örngott, täcke, böcker, en liten lampa och påslakan hade hon också. såklart så ska hon alltid vara väl förberedd.
jag och min killkompis (som jag lärde känna på 2-3 minuter i skyddsrummet) bestämmer sig för att ta hans pickup och hämta mer grejor till båda oss. sussen blir såklart vansinnig och säger att jag verkligen inte får åka iväg nu när det är som värst ute.
jag struntar helt i vad sussen säger och tar min kompis och åker iväg. där på vägen till hans lägenhet ser jag jocke på gatan gåendes hand i hand med en tjej. jag tvärbromsar (och ja det är jag som kör, utan körkort) och vevar ner rutan och skriker till han vafan han gör ute och varför han inte har gått ner i skyddsrummet? han ger sig då ifrån sig ett leende till mig och blickar sedan blicken mot tjejen. jävla idiot, han får skylla sig själv tänkte jag och åkte vidare.
utanför killens lägenhet sitter jag i bilen och kollar jag upp på himlen, jag ser hur många kometer som helst och det alltid är 1 eller 2 som åker ner hela tiden. bilen skakar och jag sitter och hoppas på att jag inte ska bli träffad. vi kör tillbaka till skyddsrummet, levande, och springer sedan ner fort som tusan. efter ett tag där nere hör vi alla en jäkla massa skrikandes utifrån, eftersom vi hade 3 små fönster så hörde vi ganska bra. sen så dunkar allt till, som världens kraftigaste bomb. sen blir allt svart.